Ny vaccinering och snart resa
Imorgon ska jag utomlands. Känns som en dryg evighet sen sist. Rumänien blir det denna gång, där har jag inte varit innan. Vi kommer även passera andra länder jag inte heller varit i såsom Ungern och annat sånt där öststatsgojs. Jaja, får se hur det blir. Men kul blir det nog.
Nu ska jag i alla fall bege mig till torget för att träffa en viss Henrik Johansson och sen kommer min bror hem också... och det är ju aldrig fel. Ciao.
Inte nu igen!
Idag är det tisdag. Det var ju bara en vecka sedan det var tisdag senast. Räcker inte det? Varför finns det inga tisdagsfria veckor? Tisdagen är den värsta dagen på veckan. Jag har mitt enda tråkiga ämne. Dessutom har jag det två gånger. För att göra det ännu värre så läser jag det med ettorna som är tre år yngre. Och ofta med tre timmars håltimme emellan. Men jag är inte bitter.
Förra tisdagen slapp jag faktiskt den andra hemska, tråkiga naturkunskapslektionen för ettorna skulle ha temadag. Sen vaccinerade jag mig också. Östra sjukhuset är faktiskt riktigt stort. När jag kom in funderade jag en sekund på om jag hade varit där någon gång tidigare. Efter två kom jag på att jag föddes där. Hur som helst, jag var där tjugo minuter i fyra. Jag kom inte ut därifrån förrän klockan slagit fem. Dessförrinnan hade jag hunnit med att vänta ungefär en timme på ett läkarbesök som varade i två minuter. Doktorn frågade mig bara om saker som jag redan hade fyllt i på pappret han hade. Helt onödigt besök. Och sen kostade det ungefär 75kr i minuten också, för jag fick reda på i kassan att det kostade 150kr för bara läkarbesöket! Först nu förstår varför folk orkar jobba för 20.0 poäng i gymnasiet och gå den förfärligt tråkiga naturlinjen och lära sig massa tråkiga och onödiga saker bara för sakens skull. Man på detta vis får man nämligen chansen att bli läkare. Och när man har jobbat ett tag får man det riktigt slött. Det krävs endast att man kan läsa innantill från ett dokument i två minuter och vips har man en tjänat in en stor slant. Själva sprutan tog ännu kortare tid, sådär cirka en halvminut från det att jag gick in i rummet till dess att jag kunde gå ut. För att sammanfatta besöket så var det mycket väntande, mycket betalande och lite sprutande.
Efter det var Blåvitt-AIK och massa poliser på stan överallt. Och massa människor som uppmanade till att hata det både det ena och det andra. Själva matchen blev ännu värre. Men den har jag totalt förträngt. Gårdagens match mot Brommapojkarna minns jag dock som om det vore igår (inte så konstigt med tanke på att det var igår). Spelet var ju inte bra men vi vann. Och jag blev glad, vilket inte är helt fel.
Denna tisdagen trodde jag att jag skulle dö på den andra naturkunskapslektionen. Det borde stå i gymnasieordningen att man inte får ha två lektioner med naturinriktining på en dag pga det lidande man utsätter eleven för. Och än mindre lägga en håltimme emellan, och än mindre om håltimmen egentligen utgör flera timmar. Men jag lever än. Frågan är om jag överlever resten av veckan för jag har massa skolarbete kvar innan jag på fredag ska bege mig till Rumänien. Det ska i alla fall bli roligt. Hoppas jag. Och sen blir det student... hurrahurra, jätteroligt.... eller inte särskilt. Men jag ska sticka till Italien sen och till hösten blir det universitetet så det blir nog kul i alla fall.
Sono stanco. Så nu blir det sova för min del. Ska upp och ha nationellt svenskaprov imorgon så jag behöver sömn. Buonanotte, bonne nuit.
Vad har JAG nånsin fått för 15 000 av staten?
Det var en gång en Henrik Johansson. Denne Henrik Johansson åkte buss med sin syster. Plötsligt hör han hur ett par pratar. Honan av dem börjar snart klaga på skatten. Hon hade faktiskt betalt 15 000 kr i skatt på några månader, varpå hon utbrister: Vad har JAG nånsin fått av staten för 15 000? Hennes inte heller så smarta pojkvän replikerar hennes klagomål genom att säga: Du fick mig.
End of story.
En orientalisk klippning i Sverige
Det som känns jobbigast är att det inte är på ett konstigt oritentaliskt språk, utan de pratar frisörspråket. Frisörspråket är en del av svenskan som jag inte har kommit så långt i ännu. Mitt ordförråd består av två ord, "långt" och "kort". Och så kan jag peka och säga "långt här" och "kort där", men längre än så kan inte konversationen förelöpa. Ett ord som "uppklippt" som jag hörde nämnas otaliga gånger ligger långt utanför min språkliga förmåga. Men tack vare hennes tolkningsinsats gick klippngen bra, och jag blev ganska nöjd. Det blev emellertid ganska kort, men det gör ju att det tar lång tid innan jag behöver gå det nästa gång!
Ett vardagsförtret (läsning sker helt på egen risk)
För cirka en vecka sen när jag satt som nämndeman i tingsrätten en spännande sak i papprerna. Det var ett åtal angående olovlig körning och det stod "...har olovligen fört bil...". Jag trodde att bilar kördes och inte fördes. Egentligen borde det ju ha stått olovlig förning i åtalet. Efter sådär en till två stunders eftertanke kom jag på att man i franskan faktiskt har samma ord som svenskan har för köra och föra. Senare på kvällen kom jag fram till en högst obehaglig inkonsekvens i det svenska språket. Det heter ju faktiskt förare på svenska. Och en förare borde ju föra bilen och inte köra den.
Eller möjligtvis borde det vara så att det är en körare som kör bilen. I alla fall så bör vi ändra på det nutida språkbruket kom jag fram till. Sedan bestämde jag mig för att jag skall börja säga föra bil istället för köra bil. Och då måste man också börja säga förkort, förning och förskola.... vänta nu. Förskola? I så fall låter förarskola mer lämpligt. Men ändå inte alls lika lämpligt som körskola. Det vore ju bättre att ändra förare till körare eftersom man då endast behöver ändra ett ord. Då finns det ju tyvärr ett annat problem. En körskola skulle ju också kunna vara en skola som ger sånglektioner om man uttalar K:et annorlunda. Därför skulle det vara lämpligare om man hade den franska stavningen på kör så det blir choerskola, vilket förefaller onaturligt på svenska. Men vad gör det när det blir så mycket vackrare?
